celebrated summer

Posted

2 mixar kommer lastat

Som rubriken säger.

2 mixar är gjorda.

De låter olika men likadant.

Musik jag tycker om.

Lyssna gärna.

Mix 1: gjord för fina Homeless Mind Theory. Finns HÄR.

Mix 2 är gjord på eget bevåg. Finns HÄR.

Posted

Maximal Våg oo2 / 120317

Lyssna VED

Lyssna SKEPPET

Lyssna SUPER JAM

Posted

En av 2011 års finaste kassetter kom från stockholmska Sand Circles. Med sex föredömligt korta melodier skapade Midnight Crimes det perfekta cykelsoundtracket. Med sitt kosmiskt fluffiga ljudlandskap blev min svarta damcykel en farkost att räkna med. Ingen sträcka blev för lång med Midnight Crimes. Nu är uppföljaren på väg (på alltid utmärkta NOTNOTFUN) och det första smakprovet finns att ge mina öron. Och som det låter! Sången Endless Nights tar vid där Midnight Crimes slutade och utvecklas till 6 minuter och 32 sekunders fulländning. Det är 80-talet placerat mitt i framtiden. Lyssna HÄR.

Edit: ett stycke videokonst från Sand Circles och kommande släppet. SE HÄR.

Posted

Det blir aldrig som man tänkt sig

Inte vet jag men så här blev det. Idag. Årets plattor/kassetter i någon slags ordning. Imorgon ser nog listan annorlunda ut. Men jag bjuder på det. Alltså: En slags summering av musiken 2011 del 1

King Creosote & Jon Hopkins “Diamond Mine” / Domino

Inget annat har förgyllt mina öron som Diamond Mine. Ingen skiva har funnit så skilda öron som Diamond Mine. De må vara 2 år, 10, 29, 37, 63. Alla har vi älskat det folkpopiga skimmer i elektronisk kostym. Ett album med endast sju sånger räcker ofta så mycket längre än det dubbla.

The Field “Looping State Of Mind” / Kompakt

Det trodde jag aldrig. Axel Willner släppte för några år sedan en av de finaste skivor jag vet: From Here We Go Sublime. Inget var 2007 så som det albumet. 2009 kom ett album som jag aldrig fick in. 2011 kom ett album jag aldrig trodde jag skulle ta in. Men vid cykelturer och väntan på busshållsplatser började jag ta in Looping State of Mind och jag älskar att jag inte gav upp.

Mark McGuire “A Young Person's Guide to Mark McGuire” / Editions Mego

Regnpromenader med Mark McGuire. Vilken karl. Vilken ljudkonstnär.

Rangers “Pan Am Stories” / NotNotFun

Joe Knights andra album under sitt alias Rangers. Album 1, Suburbam Tours, var fenomenalt i sin enkla popestetik. Klara drag från både tidiga Ducktails och James Ferraro går att skönja men mindre spretigt. Det är skevt och spräckligt och det osar flanger och melankoli och jag vet inte riktigt varför hans bitar fastnar på mig men de gör det som en slags sjukdom

Big Troubles “Romantic Comedy” / Slumberland

Ingen gjorde pop som Big Troubles. Pop såsom 60-talet menade pop. Slingor från en svunnen tid men som ändå skjuter rätt in i det gamla pophjärtat.

James Ferraro “Far Side Virtual” / Hippos In Tanks

Jag blir inte klok på James Ferraro. Därför tycker jag så mycket om honom.

Hills “Master Sleeps” / Transubstans Records

Master Sleeps är Hills andra album och låter inte alls som deras första som mer var en uppgörelse med krautrocken. Eller en hyllning om man hellre vill det. Master Sleeps är mer psykadeliskt driven och trots att Hills är en trio är de bland de hårdast svängande.

Sand Circles “Midnight Crimes” / Not Not Fun

6 bitar instrumentalt med vintagesynthar och gamla trummaskiner I fokus? Ja tack gärna. Sand Circles är stockhomske Martin Herterich version av en film utan bilder. Vi får själva skapa filmen med hjälp av Martins ljudresa. Fantastiskt. Fullängdare på Not Not Fun är på gång. Som jag längtar.

Steve Hauschildt “Tragedy & Geometry” / Kranky

Emeralds: är ni från rymden eller?

Roll The Dice “In Dust” / The Leaf Label

Orkestern Kent hade Roll The Dice som förband på en turné. Det tyder på god smak. Analogt synthmörker pressar sig in i öronhinnorna. Som att vandra igenom en skog och tveka på vilken stig man skall ta.

Shlohmo “Bad Vibes” / FoF Music

Jag var en sjuk en vecka. Jag lyssnade hårt på Shlohmo. Det gjorde den veckan bättre.

Hans Appelqvist ”Sjunga slutet nu” / Häpna

Sjunga slutet nu borde egentligen ligga högre upp på listan. Men jag har inte gett mig tiden att komma in i Hans Appelqvist nya. Men ändå berör han mig så starkt. Jag får tankar om min egen barndom när jag hör Hans Appelqvist. Det finns ingen som är Häpna så mycket som Hans Appelqvist och Häpna är bland det finaste vi har.

John Maus “We Must Become The Pitless Censors Of Ourselves” / Upset The Rhythm

Det är mer hjärna än hjärta över We Must Become The Pitless Censors Of Ourselves. Hoppas han mixar ihop det till bästa soppan på det tredje.

SBTRKT “SBTRKT” / XL

Dansmusik man inte behöver dansa till.

Magneticring “City” / Gift Tapes

3 låtar på en kassett som en dag var årets bästa. Synthfett.

Gruff Rhys “Hotel Shampoo” / Wichita / Turnstile

Gruff Rhys är något så unikt som en idol.

Real Estate “Days” / Domino

Popbitar utan bråk. Man spelar sina slingor och oftast är det ljuvligt och somrigt. Det är svårt att bli förbannad när man lyssnar på Real Estate. Fler borde lyssna på Real Estate.

Ralph White “The Hanged Man” / Sloow Tapes

ralph white austin texas avant-garde folk cajun african musician

Invisible Conga People “In a Hole” / DFA

Och hur glad blir man inte av att bandet med ett av livets bästa namn är tillbaka? Och med en liten ep som andas pur glädje.

Baxter Dury “Happy soup” / Regal

Åttiotals new wave som den lät då fast fräsch.

Pinch & Shackleton “Pinch & Shackleton” / Honest Jon's

Det går inte att komma runt detta.

Robert Anton Pizza “The Final lap” / Transcendental Shuffle

Vad ska man säga? Utgiven på strikt limiterad kassett men nedladdningsbar och en jäkla tur är väl det. Robert Anton Pizza skapar ett helt eget synthuniversum. Ibland är han seriös. Oftast inte. Han är skön, Robert Anton Pizza.

“Soundtrack Drive” / Lakeshore

Filmen rullade. Den var snygg. Och som den lät. Inledningsscenen med Kavinsky är en samtida klassiker. Och helt igenom är musiken lika viktig för filmens framfart som någonsin bilderna. Det här är första gången i min världshistoria som jag uppskattar något med Red Hot Chilli Peppers-anknytning.

Tape “Revelationes” / Häpna

Tape bara jobbar på. De finns där och gör det alltid så bra.

Mattias Alkberg “Anarkist” / Teg Publishing

Anarkist borde kanske varit högre placerad men ibland orkade jag inte med Alkberg och det är också därför jag gillar honom så mycket. Han är jobbig och skaver men lika mycket vän och fin.